Aktiebolaget de Lavals Ångturbin

Inledning och bakgrund

Gustaf Patrik de Laval (1845-1913) föddes i Orsa och var son till en lantmätare och officer. Han tog studenten i Uppsala 1863 och avlade tre år senare examen tid KTHs föregångare Teknologiska Institutet. Därefter doktorerade han i Uppsala i kemi med examen 1872. År 1876 anställdes han vid Klosters bruk där hans uppfinningar separatorn, ångturbinen och Laval-munstycket kom till.

Världens första ångturbin

De Laval hade redan 1876 börjat skissa på en turbinlösning till sin andra viktiga uppfinning, separatorn, men det skulle dröja till 1883 innan den förverkligades. Det blev en ren reaktionsturbin efter samma princip som Herons ångkula. En snabbgående- 7000 rpm -S-formad turbin drev separatorn via en vänstergängad snäcka med utväxlingen 45:1. Turbinens rotor var av mässing och 310 mm i diameter. Den här enkla turbinen blev den första industriellt tillverkade ångturbinen i världen.

Det skulle dock dröja till 1889 innan de Lavals snabbroterande enhjuliga växlade ångturbin presenterades.

I museet finns en liten modell som visar principen för den S-formade turbinen och dess snäckreduktion.

Aktiebolaget de Lavals Ångturbin

Gustaf de Laval bildade redan 1890 ett enskilt bolag, Doktor Gustaf de Lavals Ångturbinfabrik, och här kom han att exploatera sin ångturbinuppfinning. Bolaget kom senare att ersättas av ett aktiebolag – AB de Lavals Ångturbin.

Bolaget grundades den 1 maj 1893 med ett aktiekapital på 1,6 MSEK och med verksamheten förlagd till nya fabrikslokaler i Jerla utanför Stockholm. Tillverkningen omfattade ångturbiner och aggregat för generatordrift, fläktar, pumpar och brandsprutor i effektstorlekar från fem upp till 300 hk. Redan det första verksamhetsåret 1892 tillverkades 87 ångturbiner, en produktion som snabbt växte till 281 maskiner året 1896.

Senare tillverkade man också råoljemotorer av egen konstruktion, och 1929 övertog man även motortillverkningen från Bergsunds Mekaniska Verkstad i Stockholm. Motorerna såldes under namnet Laval-Bergsund till bl a Marinen, men också på export fram till 1950-talet. Mer om denna tillverkning kan man läsa här

Ångkraftens pionjärtid i Sverige

Gustaf de Lavals Ångturbinfabrik var tidigt ute när Sverige elektrifierades med ångkraft, vilket man kan läsa om här: AngKraftverk.

Affärsupplägg och licenstagare

Gustaf de Laval skaffade sig genast licenstagare till sin nya uppfinning. Det första verksamhetsåret fick Société Maison Bréguet i Frankrike licens på de enhjuliga turbinerna liksom de Lavals eget bolag i Paris. Två år senare kom tyska Maschinenbau-Anstalt Humboldt till, nuvarande Deutz AG, liksom John Cockerill i Belgien. Runt sekelskiftet 1900 tillkom ytterligare bolag i eget namn i bl a USA och England.

Redan 1894 tillförde Bréguet ett extra turbinsteg för att ta tillvara den höga utloppsenergin från Lavalturbinen. Från 1901 byggde man flerstegs ångturbiner, system Bréguet-Laval. De kom också att leverera den första Laval-turbinen till Edison i New York, USA redan 1896.

Några licenstagare:

År Företagsnamn Land

1893 Société Maison Bréguet Frankrike m kolonier

Här kan man läsa den osannolika historien om dynastin Breguet som har en historisk kopplig till Sverige och Östergötland

BreGuet

1895 Maschinenbau-Anstalt Humboldt Tyskland. Idag Deutz AG

1895 Société de Laval, Paris Frankrike m kolonier

1895 Société Anonyme John Cockerill Belgien och Kongostaten

1900 English Laval Steam Turbine Co Storbritannien, se Greenwood & Batley nedan.

1901 De Laval Trenton USA

Man kan notera att de Laval var tidigt ute och skapade egna dotterbolag i Frankrike, England och något senare i USA.

Det brittiska företaget Greenwood & Batley Ltd i Leeds sålde de Lavals ångturbinprodukter i det brittiska imperiet och dess kolonier, Kina och Japan. Man fick turbinerna genom de Lavals brittiska bolag, i tätt samarbete:

"1902 The English De Laval Steam Turbine Co was said "to be practically part of Greenwood and Batley's business" but because of the interest of the Swedish parent the accounts were kept separate."

Samarbete med ASEA

AB de Laval Ångturbin etablerade samarbete med ASEA redan 1888. Man bildade då ett samägt bolag, NAEA, med syfte att bygga, äga och driva elektricitetsverk. Mer om detta här. De Laval kom tidigt att köpa sina elgeneratorer från ASEA.

AB Zander & Ingeström - försäljningskanalen i Sverige

Aktiebolaget Zander & Ingeström bildades 1898 av två civilingenjörer som tidigare varit anställda vid AB de Lavals Ångturbin. Bolaget blev från starten DLÅs försäljningskanal i Sverige och kom att spela stor roll i spridningen av de Lavals ångturbiner över hela landet. Se vidare avsnittet om centrifugalpumparna.

Konkurrensen växer

Samtida med Gustaf de Laval utvecklade Charles A. Parsons i England flerstegs axialturbiner av reaktionstyp. Hans konstruktioner hade många steg men också lägre varvtal. En avgörande skillnad var att turbinerna kunde byggas för allt högre effekter i takt med den växande elekrifieringen. De Lavals enhjuliga turbiner hade en effektgräns på 300 till 500 hk och konstruerades ursprungligen för enskilda företag eller byggnader. Även de andra pionjärerna som Rateau, Curtis och Zoelly kom tidigt att konstruera flerstegsturbiner.

Alltför sent, omkring 1897, insåg man att Laval- turbinerna behövde utvecklas till flerhjuliga konstruktioner. Ett mödosamt utvecklingsarbete påbörjades, men de sk. Lavamultiplerna kom fram först 1908.

Trots detta kunde man tillverka och sälja de enhjuliga maskinerna i minskande antal fram till 1953. Man kan konstatera att den första licenstagaren, Bréguet genast såg potentialen i att addera steg till den enhjuliga Laval-turbinen, något som inte tycks ha observerats eller anammats i Sverige.

Teknologier

Stationära ångturbiner

Enhjuliga impulsturbiner för stationär drift och som hjälpkraft i fartyg.

Små avancerade ånganläggningar, de sk. SysTemen

MultipelTurbiner-Flerstegs impulsturbiner

Värtan

Turbinen vid Ågesta kärnkraftvärmeverk

Helsingforsturbinen

Marina ångturbiner

Gustaf de Laval hade skissat på ångturbiner till fartyg redan 1892, men det skulle dröja till 1915 innan man kunde presentera en gångbar lösning. Den kom fram i samband med utvecklingen av Laval Multiplerna.

År 1914 beslutade svenska flottan att nästa jagarserie skulle förses med växlade ångturbinmaskiner. De Lavals Ångturbin fick i uppdrag att ta fram ett lämpligt fartygsmaskineri, och detta blev sedan en stor framgång. Ledande tekniker i detta arbete var civilingenjören Wilhelm F. A. Nordström, som lyckades övertyga fartygsexpertisen om fördelarna med de Lavals växlade turbiner över utländska fabrikat. Han blev sedermera mångårig VD för bolaget.

Vid den här tiden var växlade ångturbinmaskinerier en ny teknik i örlogsfartyg. Det första steget hade tagits 1910 i ett handelsfartyg och ett par år senare i ett mindre amerikanskt örlogsfartyg. Det första större örlogsfartyget med denna lösning var slagskeppet USS Nevada, som sjösatts så sent som 1914. Tekniken för noggrann kuggskärning utvecklades inte minst inom det amerikanska de Laval-bolaget i Trenton, NJ.

De första fatygen med växlade ångturbinmaskiner från AB de Lavals Ångturbin, jagarna HMS Wrangel och Wachtmeister, levererades 1918 med ett maskineri på 2x4800 kW (13 000 shp) vid 450 rpm.

C.a 60 fartyg inom de svenska, norska och danska flottorna hade försetts med turbinmaskinerier från de Lavals Ångturbin fram till mitten av 1940-talet.

En ingående beskrivning av ett sådant maskineri i de svenska stadsjagarna finns här.

Navalatom och projekt Neptun

I mitten av 1950-talet engagerdes DLÅ i ett projekt för atomdrivna fartyg och ledde arbetsgruppen

NavalAtom.

Teknologier

Teknologierna bakom de Lavals jagarmaskinerier beskrivs närmare här.

Teknologierna bakom kryssarmaskinerierna beskrivs här.

Maskiner till handelsfartyg

Det blev Kockums som placerade en första order hos DLÅ på ett civilt ångturbinmaskineri 1951. Det var i en tid av stagnation i bolaget där utvecklingen stannat av. Bristande teknisk utveckling under lång tid innebar att de Lavals Ångturbin låg långt efter de ledande internationella konkurrenterna. Trots detta lyckades man leverera pålitliga maskiner, som efterhand kunde utvecklas och ta plats på marknaden.

P-maskineriet

Det skulle dock dröja till en bit in på 1960-talet innan man i det fusionerade bolaget STAL-LAVAL kunde komma ifatt och förbi sina värsta konkurrenter. Om detta kan man läsa här.

Centrifugalpumpar

De Lavals CentriFugalpumpar

Åter till startsidan