Jagarmaskinerier 1918-1963

På bilden: 6 st örlogsfartyg med turbiner från De Laval Ångturbin & Stal-Laval, i Köpenhamn vid kronprinsssan Margrethe's bröllop den 10 juni 1967. Ett representativt tvärsnitt av turbinleveranser. Fartygen är: närmast norska fregatten Trondheim byggd 1963, till höger svenska fregatterna(fd stadsjagarna) Visby & Sundsvall från 1943. På andra sidan danska minläggarna Fyn & Falster byggda 1963 med Stal-Lavals kuggväxlar och längst bort Fregatten Peder Skram byggd 1965,med CODOG maskineri, kuggväxel och gasturbin från Stal-Laval.

Inledning

AB de Lavals Ångturbin fick äran att tillverka och leverera turbinmaskinerier till i stort sett samtliga större krigsfartyg tillhörande svenska marinen. De mest kända fartygen var stadsjagarna - med namn efter svenska städer - samt landskapsjagarna och kryssarna Göta Lejon och Tre kronor.

Idag finns 4 st turbindrivna fartyg bevarade som museum. Minsveparen Bremön - som var en minivariant av stadsjagaren, som ligger vid Marinmuseet i Karlskrona och jagaren Småland vid Göteborgs maritima centrum. I Horten i Norge finns fregatten Narvik och i Köpenhamn i Danmark Fregatten Peder Skram.

Samtliga svenska fartygs turbinmaskinerier var i stort sett identiska där endast uppskalning av effekt skett efterhand som fartygen blev större. På den tiden var det viktigt att turbinerna och annan utrustning kunde tillverkas inom landets gränser om krig och avspärrning skulle uppstå, vilket gynnade AB de Lavals Ångturbin.

Turbindrift ombord

Driften av maskinanläggningarna ombord - ångpannor och turbiner - utfördes manuellt av stamanställd och värnpliktig personal. På bilden nedan syns manöverplatsen i BB maskinrum ombord på fregatten (fd stadsjagaren) HMS Sundsvall. De stora ventilrattarna var pådrag till fram- och backturbinerna. Via maskintelegrafen vid Ingvars Arvidssons näsa erhölls kommandon från bryggan, som angav fart samt fram- eller backmanöver.

Under rattarna syns en del av den stora kuggväxeln som reducerar turbinernas varvtal (3500 rpm) till propellerns (450 rpm). Den stora vita mätaren visar propellervarvtalet. Då alla jagana hade dubbla propellrar och maskinrum var det viktigt att båda turbinrummen var samspelta. Det förkom tävlan mellan maskinrummen om vem som var snabbast att slå manövrer - alltså att vrida på rattarna.

Mskinanläggningen ombord på Sundsvall bestod av tre ångpannor (26 bar/350 C), dubbla maskinrum med HT & LT turbiner med kuggväxlar, samt 20 st turbindrivna hjälpmaskiner. Axeleffekten var 34 000 ahk vilket gav farten 39 knop.

Författaren drar på ångan!

Instruktionsböcker

AB de Lavals Ångturbin erhöll från Marinförvaltningen kopior av instruktionsböckerna till levererade maskinerier, vilka har återfunnits i vårt arkiv.

Här kommer ett par smakprov från jagaren Östergötlands manual.

Hjälpmaskiner

20 st hjälpturbiner fanns ombord som levererade el, matarvatten, blästerluft, brännolja, kylvatten, brandsläckningsvatten och länspumpning, samtliga av de Lavals tillverkning. Pannrummen ombord på Sundsvall var två våningar höga och var fullproppade med högljudda hjälpturbiner.

Bilden nedan visar övre gretingsplanet vid ångdomen och glasrörställen och 2 st hängande turbopannfläktar som försåg pannan med blästerluft.

En lejdare ned fanns pannans brännarfront samt turbomatarpumpen(bakom ryggen) och brand och länspumpturbin.

Kl 4 på morgonen tändes pannan med lunta. Tändstickorna var alltid borta eller blöta. Det var bara att springa och förse sig med stickor från någon sovande rökare i förskeppet.

I turbinmuseet finns en brand- och länspumpturbin utställd som har hört till stadsjagarna. Turbinen är en reservmaskin och är aldrig använd, därav det fina skicket. Ett ingenjörstekniskt konstverk anno 1933. Allt var slimmat för att reducera onödig vikt på örlogsfartyg.

Full effekt på turbinerna gav 34 000 axelhästkrafter och 39 knop

I modern tid (1967) fanns ej längre behov av hög fart då fartygen hade fått andra uppgifter. Däremot planerades ett s.k. fullkraftprov som skulle utföras under 2 timmar.

Chiefen som var från Karlskrona sade: Nou står alla ventilern oppna, så nou kan vi gou upp på däck, hon gour av säj själver! I verkligheten gjorde hon bara 36 knop - inte illa, förmodligen p.g.a. beläggning i pannan då röken nedan ej var ren.

Propellrarna var imponerande, diameter 3 m, stigning 3m, 450 rpm vid full fart. Här har Sundsvall hamnat i flytdocka efter att propellern smällt i den bohuslänska graniten.