Lavalmultiplerna - utveckling av flerstegs aktionsturbiner av axialtyp

Inledning

Gustaf de Lavals affärsidé var från första början att förse slutanvändare med enkla och billiga turbinmotorer och turbindynamos. De enskilda näringsidkarna och fastighetsägarna skulle ha kontroll över sin kraftförsörjning. Att elektrisk kraft skulle överföras i större mängd över större avstånd föresvävade honom inte. Alltför sent insåg man att just detta var framtiden för ångturbinerna. Ett mödosamt utvecklingsarbete inleddes 1897, och 1902 bildades ett nytt dotterbolag Aktiebolaget Multipelturbin för detta utvecklingsarbete.

Lindmark-turbinen

Utvecklingsarbetet i det nya dotterbolaget leddes av överingenjören och sedermera professorn och rektorn vid KTH Tore G E Lindmark. Man satsade på ett helt nytt turbinkoncept, den sk. Lindmark-turbinen efter sin upphovsman, en mångskivig turbin med radiellt strömmande ånga i koniskt utformade kanaler i syfte att uppnå lägsta möjliga periferihastighet. En 300 hk försöksturbin med 21 skivor byggdes, men man stötte på stora problem, bl a med stötar i strömningskanalerna. Efter tre års arbete och spenderade 100 000 kr tvingades man överge konceptet.

300 hk Lindmark-turbin

Laval-Multipeln

Man fick göra ett omtag och nu lyckades man få fram en bättre och mera konventionell lösning, den sk. Laval-Multipeln, som presenterades 1908. Den hade god utvecklingspotential och kom till användning inom cellulosaindustrin och som framdrivningsmaskineri i krigsfartyg.

De Laval multipelturbin

Ångturbiner för cellulosaindustrin

Den nya Laval-Multipeln hade tagits fram i nära samarbete med de blivande kunderna och andra intressenter inom cellulosaindustrin. Den kunde med fördel användas i mottrycksapplikation. Avtappnings-kondensmaskinen kom 1911, och tre år senare kom kondensmaskinen med två reglerade avtappningar. Den senare var ett tekniskt genombrott, då regleringen av en sådan maskin ansågs omöjlig av samtidens turbinbyggare.