Ångkraften i Sverige

Inledning

De allra första elektricitetsgenererande anläggnigarna i Sverige kom att utnyttja ångkraft för att driva generatorerna. Lokomobiler var drivkällan, men antalet belysningspunkter, bågljuslampor, var väldigt begränsat.

Sveriges första riktiga ångkraftverk byggdes 1884 i Göteborg på privat initiativ av Edvard Bildt. Ström för belysning genererades i Wenström-dynamos (ASEA) drivna av ett antal lokomobiler. Så småningom bildades Elektriska AB, som kom att bygga nya kraftverk med koleldade ångmaskiner 1886.

1888 grundades ett gemensamt bolag av ASEA och AB de Lavals Ångturbin, Nordiska AB för Elektriska Anläggningar (NAEA). Bolaget kom att äga några tidiga elektricitetsverk, men affärerna gick med förlust. Bolaget uppgick i AB Skandinaviska Elverk år 1902.

I Stockholm startade det första elektricitetsverket 1888 för belysning i Gamla Stan. Detta var också ett ångkraftverk och byggt av privata finansiärer. Kolvångmaskiner drev här fyra generatorer. I september 1892 startade Brunkebergsverket, som byggts av staden. Det hade svenska ångmaskiner kopplade till generatorer från Siemens & Halske i Berlin. Ström "mellanlagrades" i stora ackumulatorer i detta verk.

Elverket i Gamla stan 1888. Ritning: Stockholms stadsbyggnadskontor.

Brunkebergsverket 1896. D. Ljungdahl. Stockholms stadsmuseum.

Gustaf de Lavals Ångturbinfabrik levererar

Gustaf de Laval levererade sina första turbindynamos för elverk i Sverige till Falu Elektriska Belysnings AB 1892. Verket fick fyra maskiner om totalt 170 hk. Samma år levererades maskiner också till Östersund och till Stockholm där de Laval drev eget elbolag.

Under de följande åren fram till 1896 levererade AB de Lavals Ångturbin ytterligare 17 aggregat om totalt 880 hk till sk. belysningsstationer i Stockholm, Malmö, Söderhamn, Örnsköldsvik och Helsingborg. De flesta gick till privata aktiebolag inklusive de Lavals egna.

På Stockholmsutställningen 1897 var det AB de Lavals Ångturbin som försåg utställningsområdet med belysning från ett för tiden avancerat kraftsystem. Ångpannor levererade ånga vid 110 och 220!! bars tryck till turbinerna på 50 och 100 hk, och det levererades både likström och växelström till området. Även DLÅs fabriker försågs en tid med ström från fyra 220 bars-system.

Luth & Rosén bygger tidig ångkraft

Luth & Rosén kom att leverera ett ångkraftverk till Umeå stad redan 1892. Detta kraftverk hade en ångmaskin från Bolinders i Stockholm som drev en dynamomaskin med Siemens Schuckert teknik. Kraftverket i Umeå finansierades med en testamentsgåva från stadens borgmästare Rothoff. Luths hustru kom från Umeå.

Om detta kan man läsa här.

Turbinrevolutionen

Ångturbinens intåg i ångkraftverken innebar en revolution i maskinhänseende. Som exempel kan nämnas en ombyggnad 1920 i Göteborgs Elekricitetsverk, Spårvägscentralen, där ursprungligen kolvångmaskindrivna generatorer på 1100 kW stått. Här kunde ångturbindrivna generatorer på 16000 kW installeras -i samma maskinsal.

Västerås Ångkraftverk

1915 påbörjades bygget av Västerås Ångkraftverk, som fick totalt sju turbiner från AB de Lavals Ångturbin och STAL. Den första från 1917 är på 7 MW och av typ de Laval, och den senaste från 1951 är en dubbelrotationsturbin på 65 MW från STAL. Kraftverket byggdes som reserv till Älvkarleby vattenkraftstation.

STAL annonserar 1950 om 65 MW-turbinen till Västerås Ångkraftverk.

Teknisk beskrivning

En utförlig teknisk beskrivning av ångkraftverkets pannor och turbiner har skrivits av Stig-Olof Svensson, och den finns att läsa här

Tillbaka till startsidan