Under uppbyggnad

STAL-LAVALs ångturbiner för kraftverk

Inledning och bakgrund

Kärnkraftutbyggnaden i Sverige, och till dels i Finland, kom att prägla utvecklingen inom detta produktområde för STAL-LAVAL. Man kom att starta med sin egen DURAX-teknik för det första kraftverket i Oskarshamn, men tog senare en licens på dessa stora turbiner från Brown Boveri i Schweiz.

Kärnkraften

Historien om svensk kärnkraft går tillbaka till 1950-talet, då Vattenfall, ASEA och det halvstatliga AB Atomenergi tog de första stegen i enlighet med den sk. svenska linjen - atomkraft baserat på inhemskt naturligt uran. Utvecklingen beskrivs utförligt av Vattenfall här.

Ågesta kärnkraftvärmeverk

Forskningsreaktorn i Ågesta kom att få en begagnad de Laval turbin, som hämtats från Värtaverket. Turbingeneratorn bestod av en de Laval multipelturbin av typen M11 NT2, som ändrades av STAL-LAVAL så att de tre sista stegen togs bort, och turbinen kompletterades med ett nytt gavelsegment. Den ändrade turbinen fick ett reglersteg samt sju axiella impulssteg. Den drev en generator vid 3000 r/m.

Turbinen var försedd med en värmekondensor för kraftvärmedrift och den elektriska effekten var på 10 MW. Verket var i drift till 1974.

Marvikens kärnkraftverk

STAL-LAVAL kom att leverera en dubbelrotationsturbin av typ DAK95 på 200 MW till Marvikenverket i detta gigantiska forskningsprojekt. Reaktorn var av typen BHWR, Boiling Heavy Water Reactor. Det innebar att turbinen skulle drivas med tungvattenånga, den första – och troligen enda av detta slag i världen. Turbinen, med beställningsnr 2164 levererades 1968. Tungt vatten var dyrt, vilket gjorde det nödvändigt att minimera läckaget.Turbinen försågs därför med speciella axeltätningar där torr luft användes som tätningsmedel. Även kondensorns tubinfästningar förstärktes för att minimera risken för tubbrott och inläckage av vanligt vatten i systemet.

1970 lades projektet ned efter tillkommande stora reaktorproblem. Kraftverket byggdes därefter om för oljeeldning och turbinen anpassades för detta, beställningsnr 3500. Arbetet var klart 1974.

Verket ingick i den svenska kraftreserven, men lades ned 2009.

Oskarshamn 1

STAL-LAVAL levererade turbinen till Oskarshamn 1 under 1971. Maskinen hade beteckningen DAK105. Den kom att bli den största turbinen som byggts med bröderna Ljungströms radialteknik. Det var en gigantisk DURAX-maskin, där högtrycksturbinen av typ Ljungström följdes av totalt sex axiella lågtrycksturbiner med 10 avlopp á 5 m² area. Den totala effekten var 460 MW, varav 160 MW utvecklades i högtryckssystemet, som var försett med dubbla kanaler.

Forsmark 3 och Oskarshamn 3

Turbinerna till F3 och O3 kom att bli de största ångturbiner som levererats från Finspång och STAL-LAVAL.

Varje reaktor levererade 3000 MWth till en ångturbin med 1 HP- och 3 LP-turbiner på samma axel. Effekten var 1100 MW vid 1500 rpm. Turbinerna byggdes på licens från BBC och var av typ D4Y? 6100K med B-nr 3318 och 3319 respektive. Lågtrycksturbinernas slutsteg hade en skovellängd på 1450 mm, och en sådan från F3 finns att beskåda i museet. Skoveln väger 66 kg, men vid fullvarv påverkas den av en kraft på 275 ton. Turbinerna levererades 1984.