Marina radialturbiner

Marina applikationer med Ljungströms nya radialturbin kom tidigt, och den första ordern tecknades redan av Stockholmsbolaget AB Ljungströms Ångturbin. De första maskinerierna var med elektrisk överföring till propelleraxeln, men snart togs även ett maskineri med mekanisk överföring fram.

Turboelektriskt maskineri med radialturbin

STAL blev med "Mjölner" jämte General Electrics något tidigare "Jupiter" pionjärer för turboelektrisk drift av fartyg. Erfarenheterna med STALs första anläggning var goda med följd att företaget erhöll en hel serie beställningar under sjöfartsboomen i samband med första världskriget.

Ångfartyget Mjölner, B-5

I januari 1913 vågade Ljungströms Ångturbin teckna kontrakt med Stockholms Rederi AB Svea på en turbinanläggning till ett lastfartyg. Ordern innebar leverans av ett dittills oprövat turboelektriskt maskineri från STAL. Dessutom beställde rederiet ett identiskt fartyg med trippelångmaskin för att kunna jämföra maskineriernas kolförbrukning och tillförlitlighet. Kravet var att turbinernas kolförbrukningen skulle var högst 70 procent av systerbygget "Mimer". Om inte, förband sig STAL att inom 12 månader efter leverans, helt bekosta utbyte av turbinerna mot en konventionell trippelångmaskin. Behövde ej genomföras då den låga kolförbrukningen erhölls utan problem.

De små dimensionerna, de små spelen och finmekaniken måste ha skrämt dåvarande maskinister, som endast var vana vid grova grejer som kunde hanteras med spett och slägga.

De två turbogeneratorerna drevs synkront med konstant varvtal. Varvtalet hos asynkronmotorerna reglerades genom vätskemotstånd i rotorernas strömkretsar. Backgång erhölls genom polomkastning.

Då man vred ratten medurs gick fartyget framåt. Moturs - bakåt. Mittläge var propellern stoppad. Ungefär som att köra spårvagn!

Hur gick det sedan?

Totalt fick STAL 52 anläggningar i order. Efter 1sta världsskrigets slut och krisen 1919-21 blev tyvärr flertalet beställningar annullerade. Många av anläggningarna kunde efter utbyte av generatorerna återsäljas som industriturbiner.

Vi har fått som gåva en bevarad f.d. marin radialturbin, B-253 som aldrig gick till sjöss och istället hamnade vid ett sågverk i Joensuu, Finland.

B-253 Joensuu (kallades Svarte Petter pga svartmålad)

Ett uppskuret skovelsystem finns att beskåda i museet.

Turbomekaniskt maskineri med radialturbin

Ångfartyget "Pacific", B-163

STALs innovationsrike och handlingskraftige överingenjör, Oscar Wiberg, fann att det turboelektriska maskineriet var tungt och dyrbart och att elöverföringen kostade ca. 10%.

1917 började man på STAL att skissa på en mekanisk överföring med växlar, samtidigt som man måste kunna ändra rotationsriktning på propelleraxeln vid en backmanöver.

Maskineriet under montage i Ljungströmsverkstaden. Jämför med skissen ovan. Backslaget mitt i bilden med STAL-namnet.

Det första fartyget hette "Pacific". Man måste beundra modet hos den danska redaren, som vågade beställa ett helt oprövat maskineri för ett på den tiden stort och dyrbart fartyg.

"Pacific" var på 7.400 ton dw, och maskineriet hade en effekt av 2.200 Ahk (1.600 kW).

Tillbaka till STAL