Turbinångloket - Bröderna Ljungströms megasatsning efter STAL

Experimentverkstaden i Gåshaga, Lidingö

När ASEA köpt upp aktiemajoriteten i STAL lämnade bröderna Ljungström företaget för att fokusera på andra uppfinningar i det egna bolaget AB Ljungströms Ångturbin (ALÅ). Verksamheten flyttade till Gåshaga på Lidingö, där en ny experimentverkstad, uppfördes 1917-1918. Där kom främst Fredrik Ljungström men också brodern Birger att ägna sig åt att utveckla prototyper för turbindrivna ånglok under 1920-talet. Målet var att ta fram ett starkt och driftsäkert lok med hög verkningsgrad.

Turbinlok med kondensor

I museets arkiv finns en del dokument och bilder om dessa lok. Det framgår att loken drevs av axiella, växlade ångturbiner, som arbetade i kondenserande ångcykel. Loken var försedda med luftförvärmare och hade trestegs matarvattenförvärmning i likhet med dåtidens moderna ångkraftverk. Kolförbrukningen visade sig vara mindre än hälften av existerande loktypers.

Det första turbinloket provkördes 1921. Det vidareutvecklades till en andra version med roterande luftförvärmare och proven fortsatte. Verksamheten i Gåshaga pågick till omkr 1925, och där jobbade ca 70 anställda. Därefter hyrde man ut verkstaden under många år, från 1927. Först 1972 revs byggnaden, vilket skedde genom sprängning.

1927 beställde SJ ett turbinlok av Nohab, som nu fått licens av ALÅ. Loket fick byggnr 1730, hade en effekt av 2000 hk och kördes i reguljär trafik för SJ, med beteckning Litt. Å 1474. Detta lok hade en del tillförlitlighetsproblem.

Det första turbinloket, typ ALÅ-TL-1, med kondensor och maskineri i "tendern" och ångpannan i pannvagnen, som går först. Den sadelformade "mössan" över loket hyser kolförrådet på 7 ton. Lokets dragkraft var 12 ton.

Roterande luftförvärmare

Det var i lokprojektet som Fredrik Ljungström fick idén till den roterande luftförvärmaren, som därefter blev en egen framgångsrik produkt för en världsmarknad i olika energianläggningar till lands och till sjöss.

Ångturbinen

Ångturbinen var en axiell, kombinerad aktions- och reaktionsturbin med två impulssteg följt av en trumrotor med totat 15 steg. Det sista steget hade två koncentriska skovelringar, där ångan först expanderade i den inre ringen för att därefter omlänkas 180 grader och fortsätta expansionen i den yttre ringen. Effekten var 1800 hk och varvtalet 9200 r/m.

Snittritning lokturbin omkr 1922.

Rotor till ångturbinen i turbinloket ca 1921.

Mottrycksloken

Senare utvecklade ALÅ, under ledning av överingenjör Alf Lysholm, ett förenklat turbinlok utan kondensor och luftförvärmare, sk mottryckslok. De hade förstås sämre prestanda, men högre tillförlitlighet. Effekten var 1270 hk vid drivhjulen och dragkraften 20 ton.Tre st byggdes, det första 1929, på licens av NOHAB i Trollhättan för T.G.O.J., och samtliga finns bevarade som museilok i Grängesberg.

Alf Lysholm beskrev dessa lok i Teknisk Tidskrift, häfte 1, januari 1933, som finns här:

https://runeberg.org/tektid/1933m/0003.html

LMS Turbomotive 6202 Princess Anne

ALÅ och Alf Lysholms lyckade konstruktion av mottrycksloket kom att sprida sig till Storbritannien, där järnvägsingenjören W. Stanier och chefen för Metropolitan-Vickers, Dr Guy imponerades och inspirerades vid ett besök i Sverige år 1932. Det blev upptakten till det legendariska turbinloket Turbomotive 6202 Princess Anne. Det fick en ångturbin av typ Metropolitan Vickers - Lysholm.

AB Ljungströms Ångturbin hade också planer på ännu starkare turbinlok, upp till 8000 hk och 87 tons dragkraft, dvs mer än fyra gånger dragkraften i det lok som besökte Finspång nedan.

På Ångans Dag 1987 besöktes Finspång av turbinloket nr 71 från Grängesberg, se bild.

Turbinlok nr 71, Litt. M3t, besöker Finspång sommaren 1987. Foto: Ingvar Arvidsson

Turbinlokens era under 1920- och 30-talen blev kort allt eftersom järnvägen elektrifierades.

Det finns mycket skrivet om dessa lok. Nedanstående bok ger en detaljerad historieskrivning av den korta men intressanta turbinloksepoken.

Forsberg, Bernt: -Ångturbinlok. Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 72. ISBN 91-85098-91-4.

Teknisk Tidskrift hade en intressant översiktsartikel om turbinlok år 1928:

https://runeberg.org/tektid/1928m/0167.html

--ooo--