Radialturbinernas elgeneratorer

Både De Lavals Ångturbin och STAL tillverkade initialt sine egna elgeneratorer, vilket var nyckelkomponenter i de nya maskinerna för kraftgenerering.

STAL tog fram sin egen elegenerator till den nya radialångturbinen. De två motroterande maskinerna var parallellkopplade och av typ 3-fas synkrongenerator. Generatorns rotor var av parallellspårstyp med 2 poler.

Turbogeneratorer var en ny konstruktion, som drevs fram av de snabbgående ångturbinerna. Den första turbogeneratorn utvecklades av C E L Brown (en av grundarna av Brown-Boveri) 1901 och i dennes tyska patent finns paralellspårsgeneratorn med. Även Westinghouse i USA hade en liknande konstruktion vid samma tid. Vilken konstruktion som ligger till grund för STAL-generatorn har vi inte lyckats klarlägga, men Westinghouse-konstruktionen ligger nära till hands. Huruvida det fanns någon form av licensavtal har vi inte heller kunnat fastställa. Tekninken med snabbgående generatorer för stora effekter hade ju bara några år på nacken då Ljungström byggde sin första turbin.

Generatorerna tillverkades liksom turbinerna i Finspång, där både rotor och stator byggdes. Konstruktionskontoret leddes från början av ingenjör Isak Wilhelm Robert Uggla.

Vid ASEAs övertagande av aktiemajoriteten år 1916 kom en diskussion till stånd om dessa generatorers framtid, som varade i flera år. Från 1920 och fram till 1988 byggdes generatorerna, som nu betecknades GTP, i Västerås.

Lindning av rotor till STALs turbogenerator. Lindning av stator till STALs turbogenerator.